Presidentvalet i Frankrike 2022 – Wikipedia

Presidentvalet i Frankrike 2022
Frankrike
← 2017 10 april 2022 (första valomgången)
24 april 2022 (andra valomgången)
2027 →
  Emmanuel Macron Marine Le Pen
Kandidat Emmanuel Macron vann Frankrikes presidentval 2022. Marine Le Pen besegrades i presidentvalets andra omgång.
Parti En Marche! Rassemblement National
Röster 18 768 639 13 288 686
Andel 58,55 % 41.45 %

President före valet

Emmanuel Macron
En Marche!

President efter valet

Emmanuel Macron
En Marche!

Élection présidentielle française de 2022 - logo.png

Presidentvalet i Frankrike 2022 var ett ordinarie val till ämbetet som Republiken Frankrikes president, där den sittande presidenten Emmanuel Macron återvaldes för en ny mandatperiod.

Valet utlystes till den 10 april 2022[1] och en dryg månad före valdagen kungjordes att tolv personer kvalificerat sig för att kandidera i valet.[2] Då ingen av de tolv kandidaterna lyckades vinna en absolut majoritet av de avlagda rösterna, genomfördes en andra valomgång den 24 april mellan de två kandidater som fått flest röster.[3][4]

I den andra valomgången deltog president Emmanuel Macron (En Marche) och Marine Le Pen (Rassemblement National). Emmanuel Macron erhöll nästan 5,5 miljoner fler röster än sin motståndare, och utsågs därför till president för en andra mandatperiod. Macrons röstetal utgjorde 58,55 % av de avgivna, giltiga rösterna.[5] Macron var den första franska presidenten på 20 år att bli återvald.[6]

Emmanuel Macrons första mandatperiod upphör[Uppdatering behövs] den 13 maj 2022.[7] Det franska författningsrådet Conseil Constitutionnel utsåg därför Macron till Republikens president på nytt med början den 14 maj 2022 kl 00.[8] Förutsatt att nationalförsamlingen inte har upplösts innan dess, förväntas presidentvalet följas av parlamentsval den 12 och 19 juni 2022.[3]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

President före valet 2022[redigera | redigera wikitext]

Den första valomgången i Frankrikes presidentval 2017 ägde rum den 23 april.[9] Ingen kandidat fick egen majoritet i den första omgången, vilket innebar att de två kandidater som fick flest röster – den obundna mittenpolitikern Emmanuel Macron med 24,0 % och nationalisten Marine Le Pen med 21,3 % – fick mötas i en andra valomgång den 7 maj 2017.[9][10]

Macron besegrade Le Pen med 66,10 procent av rösterna[10] och installerades den 14 maj 2017.[11] Presidentvalet följdes av parlamentsval den 11 och 18 juni samma år.[12]

Valförfarande[redigera | redigera wikitext]

Under Femte republikens konstitution hålls presidentval genom direktval bland alla röstberättigade.[13] Sedan 2002 hålls valen vart femte år.[14]

För att väljas till president krävs att en kandidat fått minst hälften av rösterna i valet. I annat fall hålls en andra valomgång fjorton dagar senare, där endast de två kandidater som fått flest röster i första valomgången får delta.[15] Det är möjligt att avstå sin kandidatur, men i praktiken är det vanligare att de slagna kandidaternas partier ställer sig bakom den kandidat de tycker står närmast de egna värderingarna.

Kvalifikationer[redigera | redigera wikitext]

För att kvalificera sig som kandidat i presidentvalet förutsätts att personen nominerats av minst 500 medborgare som innehar vissa folkvalda uppdrag, ofta kallat att stå fadder (franska: parrainage). Det rör sig om ledamöter i parlamentet, regionfullmäktige, departementsfullmäktige, de utomeuropeiska förvaltningsområdena och territoriernas parlamentariska församlingar samt utlandsfransmännens rådsförsamling. Den största gruppen faddrar återfinns dock bland borgmästare och underborgmästare, arrondissementsborgmästare i Paris, Lyon och Marseille samt ordförande i vissa andra stads- och landskommunala församlingar. De personer som nominerar presidentkandidaterna måste företräda minst 30 olika departement, och maximalt 10 % får företräda ett och samma departement.[16]

En och samma person kan inneha ämbetet maximalt två mandatperioder i följd.[13] Det innebär att Emmanuel Macron kan kandidera i valet 2022, men att han därefter måste lämna presidentämbetet innan han kan väljas till president på nytt.

Inför valet[redigera | redigera wikitext]

Efter det franska presidentvalet 2017 skickade Republikanerna en enkät till sina medlemmar, av de 40 000 svarande så röstade 70 % emot ett öppet primärval av partiets presidentkandidat likt det partiet höll 2016.[17] I ett dokument daterat den 17 oktober 2017 noterade Socialistiska partiet att finansieringen av partiets presidentsvalkampanj inte var säkerställd, men att partiet ändå planerade att spendera 12 miljoner euro vilket är det största tillåtna summan innan valets första omgång. I dokumentet framgick också att partiet övervägt möjligheten att inte nominera en kandidat för valet 2022.[18]

Marine Le Pen, partiledare för Rassemblement National, deklarerade den 16 januari 2020 att hon skulle kandidera i valet, något hon även gjorde i presidentvalen 2012 och 2017.

Jean Lassalle, som i presidentvalet 2017 kandiderade för Résistons där han fick 1,7 % av rösterna, deklarerade att även han ställer upp som en kandidat i 2022 års presidentval.[19] Radiologen och politikern Joachim Son-Forget, som 2017 valdes in i Frankrikes nationalförsamling för socialliberala LREM, bildade 2020 ett nytt politiskt parti kallat Valeur Absolue och deklarerade att han avsåg att ställa upp som kandidat i 2022 års presidentval. Han avgick från LREM efter att han postat tweets 2018 som bedömdes vara sexistiska, därefter var han under 2019 medlem i Groupe UDI et indépendants.[20]

Den 8 november 2020 tillkännagav Jean-Luc Mélenchon, grundare av La France Insoumise, att han skulle kandidera i presidentvalet 2022.[21] Han kandiderade även i valet 2012, för Vänsterfronten, och i valet 2017, då för La France Insoumise. 2017 valdes Mélenchon in i Frankrikes nationalförsamling.

I november 2021 bildades koalitionen Ensemble Citoyens ur den politiska majoriteten ledd av presidenten Emmanuel Macron.[22]

I januari 2022 fick Éric Zemmours nybildade och en månad gamla parti Reconquête en ledamot i nationalförsamlingen när Guillaume Peltier anslöt sig från Republikanerna,[23] samtidigt som partiet fick två ledamöter i Europaparlamentet när Jérôme Rivière och Gilbert Collard bytte till partiet från Le Pens Rassemblement National.[24] Son-Forget, som tidigare tillgännagivit att han skulle kandidera för presidentskapet, ställde sig nu bakom Zemmours kandidatur. Tidigt under februari 2022 fick partiet ytterligare en ledamot i Europaparlamentet när Maxette Grisoni-Pirbakas bytte till partiet, även hon från Rassemblement National.

I februari 2022 drabbades Valérie Pécresse, Republikanernas kandidat, av ett antal avhopp till förmån för Macron.[25] Hon har mött intern kritik för att hon upplevts försöka locka Zemmours väljare, samtidigt som hon också fått kritik för att i ett tal ha nämnt en högerextrem teori vilket hon själv senare menade inte skulle tolkas som att hon ställde sig bakom vad hon såg som "hat-teori".[26][27][28]

Kandidater[redigera | redigera wikitext]

Sammantaget har 46 personer meddelat att de kandiderar som Frankrikes president.[29] Formellt inleds dock nomineringen av kandidater först dagen efter att valet utlysts,[3] vilket skedde den 27 januari 2022 genom publicering i Journal officiel.[1] Fram till dess pågick primärval och andra former av nomineringsprocesser inom partierna.

Granskningen av underskrifter skedde löpande, med den 4 mars kl 18.00 som sista möjliga tillfälle för faddrarna att lämna sin nominering till Conseil constitutionnel. Den 7 mars 2022 fastställde Conseil constitutionnel vilka kandidater som kvalificerat sig för att delta i presidentvalet. Listan offentliggjordes i Journal officiel den 8 mars.[30][31] Följande tabell visar de tolv kandidater som kvalificerat sig, i den slumpmässiga ordning som Conseil constitutionnel lottat fram och som också är den ordning som kandidaterna presenteras i den officiella valaffischeringen.[32][2]

Kandidater i presidentvalet, enligt Conseil constitutionnels beslut 7 mars 2022[2]
Nr Kandidatens namn
(ålder på valdagen)
Partibeteckning eller
ideologi
Politisk funktion Kommentar
1 Nathalie Arthaud (52) 2017-02-11 16-10-22 meeting-lo-belfort (cropped).jpg Lutte ouvrière
(trotskism)
Talesperson för Lutte ouvrière Utsedd genom beslut på partikongressen 19-20 december 2021.[33][34]
2 Fabien Roussel (52) Roussel Fabien 1.jpg Parti communiste français (kommunism) Partisekreterare för Parti communiste français
Parlamentsledamot för Nord
Utsedd genom beslut på partikongressen den 9 maj 2021.[33]
3 Emmanuel Macron (44) Emmanuel Macron crop.jpg La République En Marche! (liberalism) Frankrikes president Tillkännagav sin kandidatur den 3 mars 2022 genom ett öppet brev, Lettre aux Français.[33][35]
4 Jean Lassalle (66) Jean Lassalle 03 (cropped).jpg Résistons
(landsbygdsparti)
Partiordförande för Résistons
Parlamentsledamot för Pyrénées-Atlantiques
Tillkännagav sin kandidatur den 16 mars 2021 i ett uttalande till nyhetsbyrån Agence France-Presse (AFP).[33]
5 Marine Le Pen (53) Le Pen, Marine-9586 (cropped).jpg Rassemblement National
(nationalistiskt, socialkonservativt)
Partiordförande för Rassemblement national
Parlamentsledamot för Pas-de-Calais
Tillkännagav sin kandidatur den 16 januari 2020 i samband med sitt nyårstal till pressen.[33]
6 Éric Zemmour (63) Paris - Salon du livre 2012 - Eric Zemmour - 001.jpg Reconquête
(nationalism)
Partiledare Tillkännagav sin kandidatur den 30 november 2021 i en vido på sociala medier.[33] I filmen förekommer andra filmklipp som Zemmour använt utan tillstånd. Zemmour och hans parti fälls därför för upphovsrättsintrång den 4 mars 2022.[36]
7 Jean-Luc Mélenchon (70) Jean Luc MELENCHON in the European Parliament in Strasbourg, 2016 (cropped).jpg La France Insoumise
(demokratisk socialism, ekosocialism, vänsterpopulism)
Gruppledare och parlamentsledamot för Bouches-du-Rhône Tillkännagav den 8 november 2020 att han skulle kandidera, om 150 000 personer stödde hans kandidatur genom namnunderskrifter på en webbsida. Målet uppnås redan 12 november.[33]
8 Anne Hidalgo (62) Anne Hidalgo 2019 (cropped).jpg Parti socialiste
(socialdemokrati)
Paris borgmästare Utsedd genom partiets primärval, med 72 % av rösterna.[37]
9 Yannick Jadot (54) Yannick Jadot against Miguel Canete (15395546666) (cropped).jpg Europe Écologie Les Verts
(grönt, ekologiskt)
Europaparlamentariker Utsedd genom primärval inom fem gröna partier.[38]
10 Valérie Pécresse (54) Valérie Pécresse Cannes 2016.jpg Les Républicains
(gaullism, liberalkonservatism)
Regionstyrelsens ordförande i Île-de-France
Partiordförande för Soyons libres
Vald av partimedlemmarna vid Les Républicains kongress.[39]
11 Philippe Poutou (55) Philippe Poutou - Gilets jaunes (2019).jpg Nouveau Parti anticapitaliste
(anti-kapitalism, ekosocialism)
Kommunfullmäktige i Bourdeaux Utsedd genom beslut av 152 partirepresentanter vid en nationell partikonferens den 28 juni 2021.[40]
12 Nicolas Dupont-Aignan (61) Nicolas Dupont-Aignan, homme politique français.jpg Debout la France
(högerradikal)
Partiordförande för Debout la France
Parlamentsledamot för Essonne
Tillkännagav sin sin kandidatur den 26 september 2020 vid ett stormöte.[33]

Valresultat[redigera | redigera wikitext]

Valomgång 1[redigera | redigera wikitext]

Den 10 april 2022 genomfördes en första valomgång. Då ingen av kandidaterna fick en absolut majoritet av de avlagda rösterna gick de två kandidater som fått flest antal röster, nämligen Emmanuel Macron med 9 785 578 röster (27,84 %) och Marine Le Pen, med 8 136 369 röster (23,15 %), vidare till en andra valomgång den 24 april 2022.[5]

Valresultat, första omgången[5]
Kandidatens namn Antal röster Andel röstberättigade Andel avgivna,
giltiga röster
Kommentar
Emmanuel Macron (LREM) 9 783 058 20,07 % 27,85 % Kvalificerade för andra valomgången.[41]
Kan ansöka om upp till 8 004 225 euro vardera i kampanjstöd för första valomgången[42]
Marine Le Pen (RN) 8 133 828 16,69 % 23,15 %
Jean-Luc Mélenchon (LFI) 7 712 520 15,82 % 21,95 % Ej kvalificerade för andra valomgången.[41]
Kan ansöka om upp till 8 004 225 euro vardera i kampanjstöd.[42]
Éric Zemmour (REC) 2 485 226 5,10 % 7,07 %
Valérie Pécresse (LR) 1 679 001 3,44 % 4,78 % Ej kvalificerade för andra valomgången.[41]
Kan ansöka om upp till 800 423 euro vardera i kampanjstöd.[42]
Yannick Jadot (Europe Écologie Les Verts) 1 627 853 3,34 % 4,63 %
Jean Lassalle (Résistons) 1 101 387 2,26 % 3,13 %
Fabien Roussel (PCF) 802 422 1,65 % 2,28 %
Nicolas Dupont-Aignan 725 176 1,49 % 2,06 %
Anne Hidalgo (PS) 616 478 1,26 % 1,75 %
Phillippe Poutou (Nouveau parti anticapitaliste) 268 904 0,55 % 0,77 %
Nathalie Arthaud (Lutte ouvrière) 197 094 0,40 % 0,56 %
Totalt antal avgivna, giltiga röster 35 132 947 72,07 % --
Blanka valsedlar 543 609 1,12 % --
Ogiltiga valsedlar 247 151 0,51 % --
Totalt antal röstande 35 923 779 73,69 % --
Totalt antal ej röstande 12 824 169 26,31 % --
Totalt antal röstberättigade 48 747 876 -- --

På grund av avrundningsfel kan summeringen av procentsiffrorna avvika marginellt från 100,00 %.

Valomgång 2[redigera | redigera wikitext]

Då ingen av kandidaterna uppnått en absolut majoritet av de avlagda rösterna i den första valomgången krävs en andra valomgång mellan de två kandidater som fått flest antal röster. Den andra valomgången hölls fjorton dagar efter den första, vilket innebär den 24 april 2022.[41]

Valresultat, andra omgången[5]
Kandidatens namn Antal röster Andel röstberättigade Andel avgivna,
giltiga röster
Kommentar
Emmanuel Macron (LREM) 18 768 639 38,50 % 58,55 % Utsedd till Frankrikes president för perioden 2022–2027.
Kan ansöka om upp till 10 691 775 euro i kampanjstöd för andra valomgången[42]
Marine Le Pen (RN) 13 288 686 27,26 % 41,45 % Ej utsedd till Frankrikes president.
Kan ansöka om upp till 10 691 775 euro i kampanjstöd för andra valomgången[42]
Totalt antal avgivna, giltiga röster 32 057 325 65,76 % 100 % %
Blanka valsedlar 2 233 904 4,58 % --
Ogiltiga valsedlar 805 249 1,65 % --
Totalt antal röstande 35 096 478 71,99 % --
Totalt antal ej röstande 13 655 861 28,01 % --
Totalt antal röstberättigade 48 752 339 -- --

På grund av avrundningsfel kan summeringen av procentsiffrorna avvika marginellt från 100,00 %.

På kvällen den 24 april visade de första vallokalsundersökningarna på seger för Macron. I ett tal på sin valvaka erkände sig då Le Pen besegrad, samtidigt som hon framhöll att Nationell samling gjort sitt bästa val någonsin. Flera europeiska ledare gratulerade också Macron till segern.[43] Den 27 april publicerade Conseil Constitutionnel det slutliga valresultatet och förklarade Emmanuel Macron president i Republiken Frankrike från och med den 14 maj 2022 klockan 00.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Décret n° 2022-66 du 26 janvier 2022 portant convocation des électeurs pour l'élection du Président de la République” (på franska). Journal officiel de la République française. Légifrance. 27 januari 2022. https://www.legifrance.gouv.fr/loda/id/JORFTEXT000045076426/?isSuggest=true. Läst 12 april 2022. 
  2. ^ [a b c] ”Élection présidentielle : Laurent Fabius rend publique la liste des candidats” (på franska). Conseil constitutionell. 7 mars 2021. https://presidentielle2022.conseil-constitutionnel.fr/les-communiques/liste-candidats-1ertour.html. Läst 12 april 2022. 
  3. ^ [a b c] ”Compte rendu du Conseil des ministres du 13 juillet 2021” (på franska). gouvernement.fr. Gouvernement français. 13 juli 2021. https://www.gouvernement.fr/conseil-des-ministres/2021-07-13. Läst 5 oktober 2021. 
  4. ^ ”Les résultats du premier tour de l’élection présidentielle 2022” (på franska). 11 april 2022. Arkiverad från originalet den 11 april 2022. https://web.archive.org/web/20220411120732/https://www.lemonde.fr/resultats-elections/. Läst 11 april 2022. 
  5. ^ [a b c d] ”Résultat au 2d tour” (på franska). Election présidentielle 2022. Ministère de l'Intérieur. april 2022. https://www.resultats-elections.interieur.gouv.fr/presidentielle-2022/FE.html. Läst 28 april 2022. 
  6. ^ ”Macron tog en klar seger i ett splittrat Frankrike”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10015760. Läst 6 maj 2022. 
  7. ^ ”Nu är Macron officiellt president författare = Liebermann, Andreas”. SVT. 14 maj 2017. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/nu-ar-macron-officiellt-president. Läst 28 april 2022. 
  8. ^ [a b] ”Décision n° 2022-197 PDR du 27 avril 2022: Proclamation des résultats de l'élection du Président de la République” (på franska). Conseil constitutionell. 27 april 2022. https://www.conseil-constitutionnel.fr/decision/2022/2022197PDR.htm. Läst 28 april 2022. 
  9. ^ [a b] Roger, Patrick (15 februari 2017). ”Parrainages, temps de paroles, debats... Les dates clé de l'élection présidentielle” (på franska). Le Monde. http://www.lemonde.fr/election-presidentielle-2017/article/2017/02/15/parrainages-temps-de-parole-debats-les-dates-cle-de-l-election-presidentielle_5079909_4854003.html. Läst 5 oktober 2021. 
  10. ^ [a b] ”Résultats de l'élection présidentielle 2017” (på franska). Ministère de l'Intérieur. 2017. https://www.interieur.gouv.fr/Elections/Les-resultats/Presidentielles/elecresult__presidentielle-2017/(path)/presidentielle-2017/FE.html. Läst 5 oktober 2021. 
  11. ^ ”Élysée : passation de pouvoir entre François Hollande et Emmanuel Macron” (på franska). Public Sénat. 14 maj 2017. https://www.publicsenat.fr/article/politique/elysee-passation-de-pouvoir-entre-francois-hollande-et-emmanuel-macron-60574. Läst 5 oktober 2021. 
  12. ^ ”Résultats des élections législatives 2017” (på franska). Ministère de l'Intérieur. 2017. https://www.interieur.gouv.fr/Elections/Les-resultats/Legislatives/elecresult__legislatives-2017/(path)/legislatives-2017/FE.html. Läst 5 oktober 2021. 
  13. ^ [a b] Constitution de la République française 1958, Titre II, Article 6.
  14. ^ Loi constitutionnelle n° 2000-964 2000.
  15. ^ Constitution de la République française 1958, Titre II, Article 7.
  16. ^ Loi n° 62-1292 1962, Article 3.
  17. ^ Louis Hausalter. ”A droite, "Wauquiez voudra tuer la primaire"”. Marianne. https://www.marianne.net/politique/droite-wauquiez-voudra-tuer-la-primaire. Läst 15 april 2022. 
  18. ^ Marie-Pierre Haddad. ”Et si le Parti socialiste n'était pas en mesure de présenter un candidat en 2022?”. RTL. https://www.rtl.fr/actu/politique/et-si-le-parti-socialiste-ne-presentait-pas-de-candidat-en-2022-7790765869. Läst 15 april 2022. 
  19. ^ ”Jean Lassalle candidat à la présidentielle 2022”. lepoint.fr. https://www.lepoint.fr/politique/jean-lassalle-candidat-a-la-presidentielle-2022--16-03-2021-2417954_20.php. Läst 15 april 2022. 
  20. ^ Sarah Rozenbaum. ”Proche de Benalla et ex-député LaREM, qui est Joachim Son-Forget?”. RTL.fr. https://www.rtl.fr/actu/politique/presidentielle-2022-joachim-son-forget-benalla-et-ex-depute-larem-7800087609. Läst 15 april 2022. 
  21. ^ Abel Mestre. ”Jean-Luc Mélenchon déclare sa candidature à la présidentielle 2022”. Le Monde. https://www.lemonde.fr/politique/article/2020/11/08/jean-luc-melenchon-declare-sa-candidature-a-la-presidentielle-2022_6059013_823448.html. Läst 15 april 2022. 
  22. ^ ”Présidentielle : la majorité s'affiche unie en lançant «Ensemble Citoyens !»”. Les Echos. https://www.lesechos.fr/elections/presidentielle/presidentielle-la-majorite-saffiche-unie-en-lancant-ensemble-citoyens-1367729. Läst 15 april 2022. 
  23. ^ ”Présidentielle : le député LR Guillaume Peltier annonce rejoindre Eric Zemmour”. Europe 1. https://www.europe1.fr/politique/presidentielle-le-depute-lr-guillaume-peltier-annonce-rejoindre-eric-zemmour-4086813. Läst 15 april 2022. 
  24. ^ ”Two Le Pen allies defect to join Zemmour's presidential bid”. Reuters. https://www.reuters.com/world/europe/defection-le-pen-ally-rallies-zemmours-presidential-bid-2022-01-20/. Läst 15 april 2022. 
  25. ^ ”Defections sap conservative contender Pécresse in French presidential race”. France 24. https://www.france24.com/en/france/20220211-defections-sap-conservative-contender-p%C3%A9cresse-in-french-presidential-race. Läst 15 april 2022. 
  26. ^ ”Le "grand remplacement" de Valérie Pécresse ne passe pas chez Les Républicains”. France Inter. https://www.franceinter.fr/politique/le-grand-remplacement-de-valerie-pecresse-ne-passe-pas-chez-les-republicains. Läst 15 april 2022. 
  27. ^ ”«Grand remplacement» : Valérie Pécresse dénonce une «polémique montée» sur une «théorie de la haine»”. Le Parisien. https://www.leparisien.fr/politique/grand-remplacement-valerie-pecresse-denonce-une-polemique-montee-sur-une-theorie-de-la-haine-15-02-2022-S5LFK37PRBHPPBM4CD7M3JHUOU.php. Läst 15 april 2022. 
  28. ^ ”France’s Pécresse comes under fire for reference to far-right conspiracy theory”. Politico. https://www.politico.eu/article/france-pecresse-slammed-for-great-replacement-reference/. Läst 15 april 2022. 
  29. ^ Roche, Mathilde (27 januari 2022). ”Qui sont les 46 candidats déclarés à la présidentielle 2022?” (på franska). Check News. Libération. https://www.liberation.fr/checknews/qui-sont-les-45-candidats-declares-la-presidentielle-20220127_UEVVM2YQLJGBVG32WQEKHFFKNM/. Läst 12 april 2022. 
  30. ^ ”En résumé” (på franska). Conseil constitutionell. https://presidentielle2022.conseil-constitutionnel.fr/les-parrainages/parrainages-les-regles/en-resume.html. Läst 12 april 2022. 
  31. ^ ”Quelles démarches un candidat doit-il effectuer auprès du Conseil constitutionnel ?” (på franska). Conseil constitutionell. https://presidentielle2022.conseil-constitutionnel.fr/les-candidats/etre-candidat/quelles-demarches-un-candidat-doit-il-effectuer-aupres-du-conseil-constitutionnel.html. Läst 12 april 2022. 
  32. ^ ”La liste officielle des candidats suit-elle un ordre particulier ?” (på franska). Conseil constitutionell. https://presidentielle2022.conseil-constitutionnel.fr/les-candidats/etre-candidat/la-liste-officielle-des-candidats-suit-elle-un-ordre-particulier.html. Läst 12 april 2022. 
  33. ^ [a b c d e f g h] Vaudano, Maxime; Dahyot, Agathe (2 juni 2021). ”Présidentielle 2022 : qui sont les candidats déclarés et pressentis?” (på franska). Le Monde. https://www.lemonde.fr/les-decodeurs/article/2021/06/02/presidentielle-2022-qui-sont-les-candidats-declares-et-pressentis_6082545_4355770.html. Läst 12 april 2022. 
  34. ^ ”Motion” (på franska). Lutte Ouvriere. december 2021. https://mensuel.lutte-ouvriere.org//2021/01/02/motion_153824.html. Läst 12 april 2022. 
  35. ^ ”Emmanuel Macron officiellement candidat à la présidentielle : découvrez sa «Lettre aux Français»” (på franska). Le Parisien. 3 mars 2022. https://www.leparisien.fr/elections/presidentielle/emmanuel-macron-officiellement-candidat-a-la-presidentielle-decouvrez-sa-lettre-aux-francais-03-03-2022-VWPBWQNS3JHY7JWAMUR353JDKU.php. Läst 12 april 2022. 
  36. ^ ”Eric Zemmour condamné pour "contrefaçon de droits d'auteur" dans son clip d'annonce de candidature” (på franska). France Info. 4 mars 2022. https://www.francetvinfo.fr/elections/presidentielle/eric-zemmour-condamne-pour-contrefacon-de-droits-d-auteur-dans-son-clip-d-annonce-de-candidature_4991810.html. Läst 12 april 2022. 
  37. ^ Westendarp, Louis (15 oktober 2021). ”Paris Mayor Anne Hidalgo is Socialists' candidate in 2022 French election” (på engelska). politico.eu. https://www.politico.eu/article/paris-mayor-anne-hidalgo-socialists-presidential-nomination/. Läst 12 april 2022. 
  38. ^ Kayali, Laura; Bermingham, Pierre-Paul (28 september 2021). ”French Greens narrowly choose MEP Yannick Jadot as presidential candidate” (på engelska). politico.eu. https://www.politico.eu/article/yannick-jadot-greens-france-presidential-election-2022/. Läst 12 april 2022. 
  39. ^ Mourgue, Marion (4 december 2021). ”Présidentielle 2022 : Valérie Pécresse remporte le Congrès LR et devient la candidate de la droite” (på franska). Le Figaro. https://www.lefigaro.fr/elections/presidentielles/presidentielle-2022-valerie-pecresse-remporte-le-congres-lr-et-devient-la-candidate-de-la-droite-20211204. Läst 12 april 2022. 
  40. ^ ”Philippe Poutou, candidat du NPA à la présidentielle pour la 3e fois” (på franska). Nouvel Obersvateur. 29 juni 2021. https://www.nouvelobs.com/election-presidentielle-2022/20210629.OBS45905/philippe-poutou-candidat-du-npa-a-la-presidentielle-pour-la-3e-fois.html. Läst 12 april 2022. 
  41. ^ [a b c d] ”Texte intégral de la Constitution du 4 octobre 1958 en vigueur” (på franska). Conseil constitutionell. 23 juli 2008. https://www.conseil-constitutionnel.fr/le-bloc-de-constitutionnalite/texte-integral-de-la-constitution-du-4-octobre-1958-en-vigueur. Läst 11 april 2022. 
  42. ^ [a b c d e] ”Quels sont les seuils de remboursement des frais de campagne ?” (på franska). Élection présidentielle 2022. Conseil constitutionnel. https://presidentielle2022.conseil-constitutionnel.fr/l-election/le-financement-de-la-campagne/seuils-de-remboursement-frais-de-campagne.html. Läst 11 april 2022. 
  43. ^ Hanna Rydén (24 april 2022). ”Favorittippade Emmanuel Macron blir återvald”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/varlden/favorittippade-emmanuel-macron-blir-atervald/. Läst 24 april 2022. 

Allmänna källor[redigera | redigera wikitext]